farbrobarbro.blogg.se

Ett brev med frimärke, jojomensan…

Jag kommer aldrig sluta gilla dig. Du är lite galen men god som sockerkaka… och snygg.

Detta brevet är skrivet både innan du var här och efter. Jag tänker: Innan och efter

Jag lever livet som vanligt. Ensam med flammor då och då. Just nu träffar jag en Olga som är 65:a men som är bevarad som om hon vore tjugofem. Fast hon är typ moderat och bor i Xby och har bil och vi har inte mycket gemensamt utom att vi älskar bra tillsammans. Jag vill egentligen ha en ny familj. Jag skulle tillockmed vilja ha fler barn. Det är nämligen lite ledsamt att J och C inte är mina, bara mina och att de inte bor hos mig längre. Inte lite ledsamt menar jag, det är en sorg tamigfan. Jag vill ha en familj som är hemma hela tiden som jag lagar mat till och handlar på stormarknad med. Så är det inte nu och det är jag ledsen för. Det är dessutom egotrippat i sista sekunden om jag skulle skaffa mig en ny. Det skulle kosta på för de andra barnen och är mig inte unt för jag har ju redan haft det.

Jag tror inte jag är bitter hela tiden dock. För jag gör annat också: jobbar, dansar, skejtar, går på krogen och kul saker med barnen. Det bästa är när alla ungarna kommer på fredagspizza och det gör de då och då. Jag försöker bjud in några vänner då också. Ibland har vi varit typ femton i köket. Jag har ju också mina inneboende. De var min räddning, både ekonomiskt och socialt. Innan låg jag bara på soffan med folköl hela tiden när jag inte hade D. Nu har vi trevligt typ varje dag. Det finns för det mesta nån att snacka med.  Och så när en inte vill snacka med nån skiter en i det.

På jobbet har jag fullt… Träffar många unga med problem. Det är sjukt kul. Idag har vi blitt invaderade av polisen som gör ett tillslag i en gymnasieskola. De har tagit hit typ tio ungar som rökt cannabis… eller är misstänkta för det. Just nu sitter en av snutarna i luren med jouren i V. En av ungarnas telefon var full med sms till torskar som hen säljer sig till. Hoppas de kan haffa några av dem? I fredags var det en tjej som blev galen och slängde ett bord och en stor blomkruka. Det var jobbigt. Ibland känner en sig mörbultad.

För nån vecka sen var jag i K på konferens. Det var skoj. På dagarna satt jag  i föreläsningar som var jävligt inspirerande och på kvällarna dansade jag lindy med Krakowungdomarna. En kväll blev jag bjuden på ett 20-talsparty i en paradvåning i centrum. Högt i tak, kristallkronor och fiskbensparkett och uppklädda snyggingar. Alla ville dansa med mig, för jag dansar bra nu. Det är lite så här i stan också många av de ”duktiga” följarna bjuder upp mig. Jag fattar inte riktigt varför men det är jävligt smickrande. Jag tror att det kan ha att göra med att jag inte dansar särskilt komplicerat men omsorgsfullt och att jag försöker följa musiken.

Det är bra att ha lindyn. Troligen hade jag varit deprimerad annars. Jag får social samvaro, motion, kroppskontakt och brudar. Jag har till och med fått nya nära vänner. Att Jenny går där är bra för då håller jag kontaken med nån gammal kompis också. Jag har ju inte så många av de gamla kvar, känns det som. Liksom dansen,  Jenny och mina inneboende håller mig borta från bitterheten. När jag är själv, när jag dricker för mycket eller blir passiv på annat sätt kan jag ha en tendens att börja grubbla. Detta grubbel blir lätt bittert och fullt av hämndtankar. Jag lider av att jag inte kan lägga bakom mig. Jag har inte förlåtit min bror eller Å. S har jag nog förlåtit men vi har minimal kontakt. Inte så att jag undviker han, det är mer han som undviker mig. Jag tror att hans fru inte vill att han träffar mig. Det är dock ganska bekvämt för jag har nog inte så stort intresse av han. Det är bara det att jag har sett mig som en vänkär person med gamla vänner omkring mig. Familjig har jag också vart. Mina bröder och jag gjorde massor tillsammans. Jag har inte mycket kvar av det. H nån gång om året, dig långt borta på fejsbok, S som jag inte träffar. Inte mycket till familjeliv. Och barnen skingrade från mig. Jag har bara D nära var annan vecka. Det är bittert. Jag skulle vilja försonas med allt som skett och förlåta men jag  är inte stark nog.

Fy vad jag pratar om mig själv!

Hur är det med dig i din vindparksthriller? Du skriver; det känns om om jag aldrig blir hel igen. Det låter inte bra. Klokt att åka till din syster. Ta hand om dig.     Vad har du gjort annars? Resor, musik, bilder och sagor... Kanske fel att fråga dig när du har det svårt?

Du, jag skrev att du borde komma. Det borde du. Några dagar med mig. Du skulle gilla det. Jag kan ta med dig på introklass på X. Dans är bra för trötta. Jag kan danas med dig i mitt kök också.

Liskom idag 2013-11-19 blev jag påmind om att jag lovat dig ett brev.  Nu skriver jag lite mellan jobb. Jag kan inte skriva i journalen för min chef har min klient ”öppen”.  Nu träffar jag två tjejer samtidigt… Det känns tomt men ajg vill inte avsluta för jag behöver få ha nån i sängen då och då. Igår dansa jag på universitetet och tog en bira med en tredje tjej efteråt. Du vet 26 år och långa ögonfransar och sen fick jag en kram. Det är så inihelvete bekräftande men samtidigt betonar det min ensamhet.

Nu räcker det. Ta det jävligt lugnt med din bokproduktion så att du inte kraschar. Kraschar du, kom hem till mig och vila dig.

Din farbrobarbro

För alltid

Mitt första inlägg.